Flytten från ÅUCS till VCS

Historien om Viggo del 25

Även fast vi var på sjukhus kom midsommar också detta år. Vi hade inga höga förväntningar. Det vi såg fram emot mest var att vi nu hade fått beslut på att Viggo ska flyttas till Vasa på måndag efter midsommaren. Vi hade äntligen beslutat att han ska heta Viggo som betyder kämpe.

Sista dagen på TYKS

Det känns både skönt och vemodigt med förflyttning. Jag pratar med andra prematurmammor som förbereder mig på att flytten kan bli jobbig. Det vet jag redan. Jag har lite bävat inför dagen. Dels ska Viggo köra med ambulans hela vägen från Åbo till Vasa med alla faror det kan innebära. Sen måste vi lämna våra egenvårdare, läkare och alla andra som vi fått förtroende för. För att igen träffa nya vårdare som vi inte känner. Vi måste lämna tryggheten vi fått i Åbo.

Ruissalo

Midsommarhelgen tog jag och Jonas lite roadtrip ut till Ruissalo och Nådendal. Det var skönt att komma ut lite. Vi fantiserade hur vi ska komma tillbaka till Nådendal igen sen när Viggo blir äldre och vill se Mumindalen. Vi hinner också med ett Ikea besök på midsommarsöndagen. Vi har ju trots allt inte hunnit införskaffa riktigt allt vi behöver tills han ska komma hem.

Nådendal
Midsommar i Nådendal

Det blev måndag och dags för flytt. Eftersom jag jobbar på ambulans har jag redan haft kontakt med dom som ska hämta oss. Dom har med en vårdare från Vasa centralsjukhus som ska sköta Viggo under resan. Det känns tryggt och säkert att det är mina jobbkompisar som kommer. Avskedet i Åbo blir tårfyllt och jobbigt. Både läkare och vårdare samlas och kramas i korridoren. Nu är det dags att kasta sig ut i det okända och lämna tryggheten bakom sig.

Viggo flyttas i kuvös från TYKS till VCS

Jonas och jag kör i egen bil. Vi ska åka in via hem och hämta kläder och sånt som jag behöver ha med till Vasa. Jag har inte varit hemma sedan Viggo föddes. Våra egenvårdare frågade mig flera gånger om jag inte ville åka hem en dag eller två och vila. Men jag sa alltid att jag har närmare hem sen när vi kommer till Vasa.

Efter en 15min paus hemma så var vi påväg mot Vasa. Jag hade fått meddelanden av min ambulansvän lite vartefter hur det går och när dom var framme. Vi kommer till avdelningen och igen har vi fått ett rum utan dusch. Vi sover i samma rum som Viggo. Det är första natten vi sover med honom. Vi sover egentligen ingenting. En prematur med alla apparater som alarmerade och matning höll oss vakna hela nätterna. Det blev tungt att ha så psykiskt jobbigt och ingen sömn på det.

Första kvällen på Vasa centralsjukhus

Den närmsta tiden blev riktigt tung. Viggo mådde ju bättre men vi föräldrar mådde sämre tror jag. Vi kunde äntligen slappna av, vi kunde tro på att vi faktiskt skulle få ta hem denna lilla mirakelpojke. Men allt som vi varit med om. Det sköljer över en. Vi skulle få psykisk hjälp när vi kom till Vasa för det fanns svenskspråkig psykolog där. Nu var ju tyvärr så att hon just gått på sin sommarsemester…Så ingen psykoligsk hjälp fanns till vårt förfogande igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.