Enya – 410gram född i vecka 22

Vår resa började klockan 03.43 den 9 januari 2018. Enya föddes 410 gram tung och 26 cm lång i graviditetsvecka 22+2.Vi hade precis fått veta att det lilla pyret som äntligen låg och grodde i min mage var en liten flicka, en envis en som älskade att sparkas och rulla runt, jag hade precis börjat känna dig riktigt ordentligt.
Vi satt, jag och din pappa, på kvällarna och försökte enas om ett namn. Du skulle få heta Enya.
Dagarna gick och jag började känna mig alltmer konstig, det var något som inte stämde. Det tryckte på lite väl mycket och sammandragningarna gjorde lite väl ont.
Den 2 januari lämnade jag din storebror hos en kompis och skulle hämta honom igen på kvällen. Det gjorde jag inte.
Jag och din pappa blev istället inlagda på falu lasarett, jag fick strikta direktiv – ligg ner!
De hade upptäckt att jag var öppen med buktande hinnblåsa. Nej..
Efter 5 dagar i Falun låg du fortfarande kvar och gottade dig i min mage, gjorde kullerbyttor och visade din envishet. Då, den 7 januari blev vi flyttade till akademiska sjukhuset i Uppsala. Vi hann spendera ett dygn där innan vattnet gick, du kände nog att det var okej att komma nu.När du föddes var rummet fullt med folk, barnmorskor, sköterskor, läkare, undersköterskor. De tog dig direkt från mig och la dig i en plastpåse så du inte blev kall sedan fick de iväg med dig till ett akutrum för att hjälpa dig börja ditt liv, pappa följde efter.
Jag fick se dig efter en stund, kämpandes.
Du fick en tub i halsen som hjälpte dig andas, en respirator. Du fixade inte det själv och det skulle dröja ett tag till innan du klarade av det.
De första dygnen är som i en dimma. Du hade högt billirubin men gottade dig fint i ”solen”, du hade fina värden på respiratorn och blodproverna såg bra ut.
Du åkte på en infektion men efter lite antibiotika så var den över.
Efter ett par veckor började du svajja i syresättning och vi blev rädd att du blev sämre, det visade sig bara att smekmånaden var över. Nu började det på riktigt…
veckorna som följde fick du någon infektion, maten strulade, du krävde mer syrgas, du fick ligga på brännskadelakan då din hud var så skör..
Du provade CPAP några gånger men orkade inte riktigt. Respiratortuben blev en kär vän till dig.
Vi myste dagarna i ända, hud mot hud, i timmar. Du lärde dig snabbt att dra i pappas brösthår.

Plötsligt en dag så bestämde du dig för att set räckte, nu skulle tuben ur och du ville andas själv. CPAPEN på, låga inställningar, lågt tryck och lite syrgas. Du blev fort bra och vi blev förflyttade från intensiven till intermediären. Där stannade vi i 6 dagar sen var du redo att möta nästa värld, vårt hemsjukhus, Gävle.
Där blev du snabbt bättre, bytte fort till högflödesgrimma, lågflödesgrimma och sedan bara syrgasgrimma. Du njöt och din envishet du visat i magen visade du även utanför magen!
Den 22 april fick vi äntligen lämna sjukhuset, 3 veckor innan ditt beräknade födelsedatum, på tidig hemgång med hemsjukvård.
Du hade syrgas i hemmet i nästan 4 månader innan du tyckte att det fick vara nog…
Idag är du en pigg 1-åring, envis och full i bus.
Du har tacklat infektioner, hjärtsvikt, problem att bajsa själv och otaliga ögonundersökningar men idag är du frisk! ❤️

Skrivet av Nathalie Georgsson-Eklund

Följ gärna Nathalie på instagram.

2 kommentarer Lägg till

  1. TIDSTJUVEN skriver:

    Vilken liten kämpe! ❤️

    Gilla

    1. MalinS skriver:

      Ja verkligen!❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.