När allt annat också påverkar humöret

Historien om Viggo del 19

Lillens Momma och Moffa kom på besök medan jag ännu var inskriven på avdelningen. Det var första gången på 10 dagar som jag var ute vid ingången och satt på en bänk i 5 minuter. Vi fick ha besök av våra närmsta. Endast barnets syskon var tillåtna på avdelningen, inga andra barn.

Mina agraffer togs bort från operationssåret och blodtrycket började hållas inom rimliga gränser med mediciner. Det började talas om utskrivning. Vi bokade muminrummet (föräldrar till sjuka barns övernattningsrum) till mig. Vi visste att vi skulle bli kvar i Åbo åtminstone en månad framåt. Men vi fick inte boka rummet så långt framåt. Dessutom hade rummen redan bokats för någon natt här och där för såna föräldrar vars barn t.ex. skulle på operation. Så vi skulle hamna att byta mellan rummen med några dagars mellanrum. Det blev i sig en himla flyttrumba. Rummet ska städas,bäddas m.m varje gång man byter och nycklar ska föras och hämtas. En natt fanns inte något muminrum tillgängligt och vi måste flytta ut till en lägenhet nära kuppisparken. Alla sängkläder,väskor,bröstpump m.m. ska flyttas för en natt 1 km bort så att föräldrar som ska va 1 natt på sjukhuset kan sova i muminrummen. Dessutom flyttades muminrummen från en våning till en annan eftersom dom skulle renoveras så det blev också en extra flytt. Och jo där muminrummen var före flytten var ju redan en byggarbetsplats. Det blev helt huvudlöst och ohållbart med flyttrumba snart varannan dag mitt i allt annat elände. Det var det sista jag behövde just då. En natt hamnade Jonas att sova i föräldrarnas kafferum och jag delade ett muminrum med en annan mamma. Vi tog upp det med våra egenskötare och dom gjorde vad dom kunde men i slutändan var det fast i hon som skötte om bokningar till rummen. Och hon hade tydligen svårt att ändra sina vanor och rutiner för att underlätta för någon annan….

Första dagen utskriven efter 13 dagar på avdelning.

Dagen då jag blev utskriven från avdelningen hade jag varit patient i 13 dagar. Jag hade minskat 22 kilo i vikt under den tiden, så mycket vätska hade min kropp samlat. Det var ju inte konstigt att den lilla hundpromenaden hade blivit så tung. Vi måste hämta mediciner åt mig från apoteket. Jonas tvingade mig att promenera dit. Jag skulle klara mig själv nu för han måste åka hem och jobba några dagar. Den lilla promenaden över bron till apoteket trodde jag skulle bli min sista. Såret värkte, benen skakade och jag blev totalt slut. Jag började tvivla på om jag faktist skulle klara mig själv medan han var borta. Bara att handla mat till sig själv. Hur skulle jag klara av den höga sjukhusbacken med en väska mat med. Man kommer in på våning 3 vid huvudingången så det är en hög backe att ta sig upp för om man är i taskigt skick.

En liten bit av sjukhusbacken till U-sjukhusets huvudingång. Bildkälla:Wikipedia

Vi hade en elektronisk nyckel som vi använde till muminrummen och det hade ju varit väldigt enkelt att lägga till den nyckeln till personalens ingång på vägplanet (källaren) så kunde jag ta hissen istället för backen. Men nej. Det gick inte. Endast personalen fick använda den ingången.

Det irriterar mig än idag ett helt år senare att man måste utsättas för sånahär påfrestningar när man redan har jobbigt. Speciellt när man själv ser väldigt enkla lösningar på problemen Eller är det så att det egentligen är småsaker men det blir som att bestiga Mount Everest just för att det redan är uppförsbacke?


Glad midsommar på er alla som troget följer med här!

Imorgon kommer en ny prematurhistoria här om en liten tjej som föddes i vecka 22 och vägde 410gram. Missa inte den historien❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.