Sjukskötare eller mamma

Historien om Viggo del 18

Snabbt blir det rutiner på en avdelning. På morgonen när vi kommer till Keskola är det morgontvätt,blöjbyte och vägning. Efter tar antingen jag eller Jonas honom i känguru och så ligger vi fram till lunchtid. Han får mjölk i slangen och vanligtvis kommer läkarronden ganska snabbt. Det är ett team på 3-4 läkare som kommer in. Man går igenom hur gårdagen har gått, vad som är planen idag för hans vård, eventuellt om man planerar något för några dagar framåt, ordinerar mediciner för dagen och sen räknar man ut hur mycket mjölk han ska ha under 1 dygn framåt. Vanligtvis höjs mjölkmängden någon milliliter varje dag.

Känguruvård eller hud mot hud vård

Varje morgon ställer den ledande läkaren oss föräldrar frågan, hur mår Carl idag och hur gick gårdagen? Jag hade svårt i början att veta vad jag ska svara på frågan. Jag upplevde att jag hade lite lättare att svara på den medicinska delen men hur mådde han i övrigt? Men den medicinska delen är största delen av honom just nu. Jag har så mycket känslor och kärlek för vår son men ibland känns det som att han blir min patient mer än mitt barn.

Ett typiskt svar på frågan lyder iallafall

”Han har mått bra, han har inte haft så tungt med andningen och alla värden har varit bra. Han hade ungefär 5-6 pulsdippar igår ofta i samband med mjölken. Magen har varit lite svullen och han kan ha lite svårt att hålla temperaturen i känguru. Men annars mår han bra”

Så säg mig,tycker ni det låter som ett svar av en mamma eller sjukskötare? Kanske lite av båda?

Monitorering,blodtrycksmätning, puls, saturation, andningsfrekvens och temperatur följs med i monitorn.

Sen frågar läkarteamet Carls sjukskötare om en rapport och mått samt om dom har något speciellt dom tycker skulle vara bra för Carl just nu. När besluten sedan tas hur vården fortsätter är alltid föräldrarna med och bestämmer. Ibland kunde jag uppleva det som lite tungt också, att jag måste ta vårdbeslut för mitt eget barn. Speciellt om vi beslutat något som lillen inte reagerat bra på och blivit dålig av. Men jag visste nog ändå innerst inne att läkarteamet inte skulle låta mig bestämma något som man vet att han skulle må dåligt av.

Angående mitt eget mående började jag i sakta mak prova att promenera utan rullstol från avdelningen på våning 5 till Keskola våning 9. På min avdelning flyttades jag in i ett delat rum med en annan kvinna som ännu inte fött sitt barn. För mig var det jobbigt, att inte kunna komma till ”mitt eget rum” och vara ifred och bearbeta mina tankar och känslor. Fysiskt mådde jag lite bättre men inte psykiskt. Jag hade sluppit min urinkateter och jag var tacksam att kissandet kom igång helt bra efter att den togs bort.

5 kommentarer Lägg till

  1. Christina skriver:

    Känner så igen mig i ditt svar. Så där var det för oss också. Fast i början kändes det som om han inte var mitt barn, utan att vi bara var på besök. Men så fort vi slapp i eget rum blev allt mycket bättre. 😊

    Gilla

    1. MalinS skriver:

      Ja precis så var det

      Gilla

  2. Åsa skriver:

    Jag födde mina tvillingar i v 25+6, förstår dig precis. Nu är de snart 8 månaden (korrigerat 5 månader). Mitt bästa råd är att ta all hjälp du kan få av psykolog och kurator. Ställ alla tusen frågor till sjuksköterskor och läkare.
    Du känner ditt barn bäst och du kommer ha en trygghet av allt du lär dig på sjukhuset de här månaderna när du kommer hem. Lycka till med allt och tillåt dig känna alla dina känslor! Alla känslor och tankar är okej ❤️

    Gilla

    1. MalinS skriver:

      Tack Åsa❤Vi spenderade i slutändan 11 veckor totalt på sjukhuset. Vi fick dock ingen hjälp av psykolog när vi var där för att det var brist på svenskspråkig psykolog och semestertider. Sen när vi kommit hem slapp jag att prata med psykolog. Nu när Viggo är 1 år känns det terapeutiskt att skriva ner hela historien från sjukhustiden. Hur har dina mått sedan ni kommit hem?

      Gilla

      1. Åsa skriver:

        Jag förstår och jag tror som du säger att få ner allt i text och bild är så läkande, om inte annat att få andra att förstå.
        Mina små hjärtan mår bra. ❤️ Vår son är lite kink med ersättning/mat men vart det från början så det är det enda vi har just nu vilket är så skönt. Det har vart tufft med infektioner och blodtransfusion, 3 månader på sjukhus. Det är mer vi föräldrar som är slitna när man vågar slappna av då kommer allt ikapp. Följ gärna min istagram: frokenfranciska

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.