Akut toxemi

Historien om Viggo del 7

Ambulanskollegorna gav rapporten till TYKS personalen och man bestämde att jag ska direkt in till förlossningen. Jag rullades in och bytte säng. Nu säger jag hejdå till mina kollegor och det känns som att jag bara skulle vilja be dom stanna där med mig. Ingen av barnmorskorna som tar emot mig talar svenska.

Utsikt från U-sjukhuset på TYKS

Klockan var ungefär 20 på kvällen när jag kom till Åbo om jag minns rätt. Anestesiläkaren kom ganska snabbt in till mig. Hon hade fått i uppgift att sätta två kanyler åt mig så att dom kunde påbörja intravenösa mediciner åt mig. Jag var alltså så svullen att det var omöjligt att hitta blodådror att sätta kanyler i min arm utan att ta hjälp av ultraljud. Anestesiläkaren fick kämpa hon också trots att hon hade hjälpmedel. Och ont gjorde det i min ömma hud.

Det var så många läkare som var där i rummet och skötte mig så jag vet inte ärligt talat vem som var vem eller vilken specialitet dom hade. Men jag blev iaf tillsagd att tyvärr ser mitt läge ganska akut ut och jag kan börja förbereda mig på att babyn kommer att måste förlösas tidigare. Men vi skulle hålla tummarna att det ännu skulle gå några dagar eller veckor. Efter blodprovssvaren kommit vet vi mera. Labbens personal kom och skulle hitta någon blodåder att ta blodprov ur. Det tog också några nålstick förrän det lyckades.

Nu började man medicinera mig ganska aggressivt för att få bukt på min havandeskapsförgiftning eller toxemi som man också kallar det. Jag kände mig sämre och sämre. Det kändes som att hela min kropp brann. Ibland var jag osäker om jag kissat ner mig. Men barnmorskan försäkrade om att jag hade fått urinkateter nu och att det inte borde vara möjligt. Och det visste jag ju egentligen själv men ändå på nått sätt så visste jag inte. Jag tror helt enkelt att jag började bli lite råddig av medicinerna jag fick och av förgiftningen.

I rummet var det mörkt och tv:n var avstängd. Jag uppdaterade Jonas via meddelande hur det gick men så fort jag tog fram min telefon blev jag tillsagd att jag helst inte ska använda den.

Plötsligt kommer läkarteamet in i rummet igen och denna gång har dom ett mera bekymrat ansiktsuttryck. Mina blodprovssvar har kommit och dom har tagit ett gemensamt beslut att graviditeten måste avslutas redan under natten för min toxemi gör att mina inre organ har börjat svikta och jag kommer bara att bli sämre och sämre. Det är hög risk att jag kan få kramper. Det kommer att komma en barnläkare som ska berätta om babyns vård och efter kejsarsnittet kommer jag att föras till intensivvårdsavdelningen eftersom toxemier brukar bli värre upp till 2 veckor efter att graviditeten avbrutits. Jag är redan i så pass dåligt skick att det troligen är bäst att jag vårdas på intensiven.

2 kommentarer Lägg till

  1. joije skriver:

    Nej fy så obehagligt! Vilken tur att ni mår bra idag.

    Gilla

    1. MalinS skriver:

      Ja det är det❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.