Diagnos Havandeskapsförgiftning

Historien om Viggo del 5

Det närmade sig helg och jag kände att jag inte mådde så bra. Det blev tyngre och tyngre. Jag orkade knappt gå korta kissrundan med hunden. Det tog en halvtimme att gå den lilla rundan som annars tar 10minuter. Jag började få tyngre med andningen. Speciellt när jag låg ner. Men jag kände hela tiden hur bebisen rumlade runt i magen så jag antog att krabaten mådde bra.

Vi hade hinderbaneloppet Wolfrace över helgen och jag skulle vara funktionär. Första hjälp. Som tur var skadade ingen sig så mitt arbete blev lätt. Men jag mådde inte bra. På morgonen var jag så pass uppsvullen i ansiktet att jag såg ut som ett monster. Hade solglasögon på mig hela dagen för att dölja. Efter loppet for jag på kvällsjobb. Mådde verkligen inte bra men jag hade ju tid till rådgivningen om några dagar och då skulle jag nog säga till att jag behöver sjukskrivning fram tills mammaledigheten börjar. Jag mätte mitt blodtryck under kvällsskiftet. Skyhögt. Men jag hade ju just gått i trappa.

Jag hör ju själv hur det låter nu i efterhand. En sjukskötare som total ingnorerar sina symtom. Det kanske jag gjorde. Jag tror att det var en blandning av förnekelse för mig själv hur illa det var och samtidigt som jag var envis.

Sista dagen på jobbet blev tisdag och jag tänkte att jag knappast kommer tillbaka i jobb efter rådgivningstiden följande morgon. På onsdagen kom jag till rådgivningen och berättade att jag inte alls mådde bra. Jag hade samlat mycket vätska bara dom senaste dagarna kändes det som. Jag fick väga mig och mycket riktigt, 16kg hade jag gått upp på en månad! Jag hade proteiner i urinen och blodtrycket hade inte gått ner sedan helgen. Genast reagerade hälsovårdaren och konsulterade till förlossningen som ville att vi skulle komma dit.

Jag ringde till Jonas och sa att vi hamnar till Vasa. Före vi for packade jag ner lite mjukisbyxor och en necessär i väskan ifall om jag skulle hamna att vara över natten i Vasa.

Väl framme i Vasa gick det ganska snabbt. Läkare undersökte,kollade reflexer och blodprov. Vi skulle vidare till Åbo. Diagnos havandeskapsförgiftning. Vi skulle till Åbo eftersom man i Vasa inte sköter prematurer födda såhär tidigt. Vi frågade om det var aktuellt att bebisen ska födas nu redan men vi fick som svar att det är mera en försiktighetsåtgärd så att jag är på rätt ställe ifall om det blir aktuellt men just nu var det inte det.

Jag fick blodtrycksmedicin och en spruta med kortison. En spruta som det visade sig var avgörande. Sprutan skulle göra så att bebisens lungor skulle mogna snabbare ifall om det skulle bli nödsituation. Jag skulle få en till sådan spruta senare på kvällen i Åbo sa hon som gav mig injektionen. En spruta som jag aldrig skulle hinna få.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.