Lyckan vänder

Historien om Viggo del 4

Jag hade tid till rådgivningen och jag berättade där att mina fötter hade börjat svälla. Annars mådde jag bra. Jag hade en mycket erfaren hälsovårdare som var väldigt omtänksam och hon hanterade mig precis så som jag behövde efter en höst fylld med ångest och utmattningssymtom. Vi mätte mitt blodtryck och det var lite i högre laget så jag fick med mig blodtrycksmätare hem. Mätte hemma och det var bättre när jag i lugn och ro fick mäta själv. Jag hade gått upp lite i vikt men inget alarmerande. Vi bokade ny tid en månad fram till den 9 maj.

Jag började nytt jobb och i början gick det bra. Sakta men säkert blev det tyngre och tyngre. Det hör väl till att man ska bli klumpig och stor när man närmar sig tredje trimestern. Det blev tungt att gå i trappor. Jag började samla mer vätska och illamåendet med pyton pjuken kom tillbaka.

Min gravidapp sa 100 dagar kvar till beräknad födelse och jag passade på att instagramma en bild av magen. Jag hade ju tänkt ta vackra gravidbilder men jag kände mig inte så vacker. Ansiktet var puffigt och mina armar och ben var så svullna att inga kläder passade längre. Skorna gick knappt att knyta. Lite visste jag att min pojke skulle födas en vecka efter mitt inlägg på instagram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.